Allt och inget...

Ja jag är ledsen kom på att jag nog har en massa att skriva om, problemet idag är bara att jag inte vet vart jag ska börja, vad jag ska skriva om, hur mycket jag kan skriva om det som hänt and so on.... Det gör mig förtvivlad. Men jag är glad att det finns underbara människor i min närhet som kan hjälpa mig och som är villiga att lyssna på det jag har att säga. Ni är alla guld värda!
Orden försvinner innan de kommit till fingrarna! Tankarna flyger... Bilderna på näthinnan vill inte försvinna. Inga tårar kan komma, det är då långt borta. Allt jag borde göra är att antingen skärpa mig och trycka bort allt eller fokusera på det som är bra eller bara gräva ner mig nu i helgen och hoppas på att jag faktiskt kommer må bättre efter helgen.

Varför ska det hända nu?
Allt gick ju uppåt... Men det är då det händer. Iaf för mig. Det som sparkar undan benen som får mig att tappa fotfästet! Fan vad jag hatar att vara i mina skor ibalnd!! Hoppas bara på att någon kan hjälpa mig, hålla mig där jag vill vara. Tror att du finns, kanske ;-)
Men läkandets kraft är starkare än vad vi kan ana. Shit vilket dravel det låter som. Ska inte bli sentemental nu...

Vaför sörsökte jag inte skriva ner allt detta förra gången, jo jag var distraherad. Pratade samtidigt med en av dem jag vill hjälpa. Fick höra mer, se mer, veta lite till.  And damn it SUCKS! Men jag gillar dig ändå. Du ÄR speciell, för mig! Puss! Jaja ska kanske lämna det nu och ägna mig lite mer åt min bok och det glas vin jag nyss hällde upp!

Åter igen... Over and out...