Tankarna maler....
Varför? Är den tanke som går runt mest i mitt huvud just nu. Kan fortfarande inte riktigt förstå vad som hänt. Men nu sitter jag här, ensam i min lägenhet. Konstigt nog känner jag mig hemma trots att jag inte bott här på över ett halv år. Visst jag saknar honom så sjukt mycket, älskar jufortfarande honom, men det var inte mitt val. Hoppas fortfarande att det går att lösa, att det inte gick för långt. Tror att det här gör oss gott att inte vara på varandra jämt. Att inte ses varje dag. Att tillåtas sakna den andra.
Men vad tänker han? Hur tänker han?
Kommer jag få svar på mina frågor till slut?
Vaknar mitt i natten fortfarande, förvirrad, med hur många konstiga frågor som helst virvlande. Även om jag känner att jag mår skit så är det inte alls lika illa som det var för några dagar sedan. Jag har tagit ett steg i rätt riktning.
Vet inte om jag ska hoppas på en fortsättning eller om jag ska försöka komma över alla min känslor för honom. Så att vi kan gå vidare. Vara vänner och fortfarande vara en del i varandras liv.
Just nu känner jag mest för att bara minnas allt det bra och se vart det leder. Låta min hjärna fundera ut ett bra alternativ som passar mig. Som gör att jag kan gå vidare med mitt liv! Det är prio ett för mig. Ska för en gångs skull vara sjukt självisk. Inte bry mig om vad alla andra tycker och tänker.
Det var ett bra tag sen jag satte mig, och bara mig, i första rummet. Alltid har jag på något sätt satt jobb, kollegor och familj i samband med mig. Men nu är det JAG. Ego det är vad jag ska ställa mig in på att vara. Skita i alla konsekvenser, men fortfarande inte göra något dumt, tappa bort mina värderingar.
Jag vet att jag tvivlat på oss, men det beror mycket på att jag inte fått chansen att sakna honom, möjligheten att längta efter att få se, höra och känna honom. Vilket jag börjar göra mer och mer nu. Önskar att jag kunde bara få höra honom säga god natt ikväll. Vet att jag bli starkare att vara ensam, men vill inte vara helt ensam utan veta att det finns någon som tänker på mig där i en annan säng som också ska sova. Denna någon vet jag vem det är. Hoppas han vet det med!
Nej måste nog sluta dilla, annars kommer jag aldrig kunna sluta.
Go with peace peolpe!!
Men vad tänker han? Hur tänker han?
Kommer jag få svar på mina frågor till slut?
Vaknar mitt i natten fortfarande, förvirrad, med hur många konstiga frågor som helst virvlande. Även om jag känner att jag mår skit så är det inte alls lika illa som det var för några dagar sedan. Jag har tagit ett steg i rätt riktning.
Vet inte om jag ska hoppas på en fortsättning eller om jag ska försöka komma över alla min känslor för honom. Så att vi kan gå vidare. Vara vänner och fortfarande vara en del i varandras liv.
Just nu känner jag mest för att bara minnas allt det bra och se vart det leder. Låta min hjärna fundera ut ett bra alternativ som passar mig. Som gör att jag kan gå vidare med mitt liv! Det är prio ett för mig. Ska för en gångs skull vara sjukt självisk. Inte bry mig om vad alla andra tycker och tänker.
Det var ett bra tag sen jag satte mig, och bara mig, i första rummet. Alltid har jag på något sätt satt jobb, kollegor och familj i samband med mig. Men nu är det JAG. Ego det är vad jag ska ställa mig in på att vara. Skita i alla konsekvenser, men fortfarande inte göra något dumt, tappa bort mina värderingar.
Jag vet att jag tvivlat på oss, men det beror mycket på att jag inte fått chansen att sakna honom, möjligheten att längta efter att få se, höra och känna honom. Vilket jag börjar göra mer och mer nu. Önskar att jag kunde bara få höra honom säga god natt ikväll. Vet att jag bli starkare att vara ensam, men vill inte vara helt ensam utan veta att det finns någon som tänker på mig där i en annan säng som också ska sova. Denna någon vet jag vem det är. Hoppas han vet det med!
Nej måste nog sluta dilla, annars kommer jag aldrig kunna sluta.
Go with peace peolpe!!
Kommentarer
Trackback
